Det är den spanska MotoGP-omgången i Jerez 2011 som jag tänker på just nu. Valentino Rossi, ombord på den nästan orörda Ducati, dök till insidan av Casey Stoner och hans Honda, hårt på bromsarna in i första svängen. Vad som skulle ha varit ett spektakulärt pass resulterade i att Rossi tuckade fram, låg snett och tog ut australiensaren i processen.
Senare i gropen går Rossi in i Stoners garage, med hjälmen fortfarande fastspänd på huvudet, för att be om ursäkt. Detta utbyte kommer jag sent att glömma:
Stoner: "How’s your shoulder? Det är okej?"
Rossi: "Jag är väldigt ledsen."
Stoner: Okej. Har du något problem med axeln?”
Rossi:”Jag gör ett misstag”
Stoner: Ja. Självklart vägde din ambition tyngre än din talang.”
Rossi: "Eh?"
Stoner: "Ambition är mer än talangen."
Rossi: "Jag är väldigt ledsen."
Stoner: "Inga problem."
När du rider i en grupp med liknande färdigheter är det lätt att fastna i ögonblicket och åka över huvudet. Med Ice Cube ord, "Kontrollera dig själv innan du förstör dig själv." Foto av Evans Brasfield.
"Självklart överväger din ambition din talang." Vilken briljant linje, och hur passande för situationen jag stod inför under bandelen av vår 2015 Literbike Shootout, utförd vid den ikoniskaMazda Raceway Laguna Seca Ombord på 2016 Aprilia RSV4 RF , nummer 54 av 200, gick jag ut för min stint. I mitten av passet är jag bra i mitt spår och flyter helt enkelt med både cykeln och banan.
Livet är bra tills, när jag tippar in på sväng 11, den skarpa 90-gradersvänstern som leder till den främre raksträckan – BAM! Från ingenstans glider jag på marken, resultatet av en övernitisk ryttare som helt blåste svängen och använder mig som en mänsklig berm. Precis som Rossi gick han fram och bad mig om ursäkt, och även om jag ville ge mitt bästa Stoner-intryck och berätta för honom att hans ambition vägde tyngre än hans talang, höll jag mig lugn. Förutom ett blåmärke på höften och en öm nacke nästa morgon mådde jag bra. Cykeln fick lite vägutslag och en böjd växel, men även den var igång på några timmar.
Att cykla i regnet, speciellt med regndäck, kan vara en otroligt rolig och lärorik upplevelse. Men låt inte självförtroendet hos regndäck få dig till ett dumt misstag. Foto av Milagro.
Poängen med allt detta är att köra hem en påminnelse: det finns inga troféer i slutet av en trackday. Om du någonsin har varit på en tidigare, har du förmodligen hört några enkla regler införda för att skydda dig själv och de omkring dig. En av dem är att passera andra på ett säkert sätt, med tanke på att det är passerarens ansvar att utföra en säker passning på passanten. För det andra, och viktigt nog att nämna igen, är att komma ihåg att det inte finns några troféer i slutet av en trackday.
Dessa två enkla riktlinjer verkar så enkla att följa, men när däcken väl blir varma, kroppen lossnar och sinnet fokuseras, ibland är det alltför lätt att kasta försiktighet för vinden och få det röda dimma i ögonen. Plötsligt har man modet att luta sig lite längre, vrida gasreglaget lite längre, bromsa lite senare och slutligen köra ända upp till gränserna för sin skicklighet. För all del, jag uppmuntrar er alla att (långsamt) ta sig närmare och närmare dina personliga gränser på banan – det är vad trackdays är avsedda för – men också vara medveten om den fina gränsen mellan att tänja på dina gränser och att åka hänsynslöst. Att krascha suger, men att vara ansvarig för att en oskyldig åskådare blir borttagen på grund av ditt misstag känns ännu värre.
Vet du vad som väntar på dig vid mållinjen på en trackday? Absolut ingenting. Kom ihåg det. Foto av Troy Siahaan.
Det finns dock tillfällen då ens ambitioner överväger deras talang. Det är då det går söderut. Tyvärr var jag på fel plats vid fel tidpunkt just detta tillfälle. Det roliga sammanträffandet här är att den andra ryttaren var ombord på en 2015 Yamaha R1 Vi nämner att skjutningar är riktiga strider hela tiden, men det här är löjligt.
Hur som helst, cykla hårt, cykla fort och framför allt, låt inte din ambition väga tyngre än din talang.
