Tidigare i veckan tillkännagav Triumph för världen sina tre nya motorer och fem nya modeller för 2016 års Bonneville-linje. Inkluderade i dessa tre nya modeller är 2016 Triumph Street Twin, Triumph Thruxton och Thruxton R, och de nya Bonneville T120 och Bonneville T120 Black. Särskilt den sista modellen, Bonneville T120, är inspirationen bakom veckans kyrka. Att gräva igenom MO-arkiven ledde oss tillbaka till 2007 och en recension av Bonneville T100 från vår Europakorrespondent Tor Sagen. Som de modeller som förblir de mest trogna gamla Bonneville, lovar T-seriens Bonnies en retro åkupplevelse. Här är Tor för att berätta mer om T100.
2007 Triumph Bonneville T100 recension
För varje modern Bonneville som säljs från Hinckley-fabriken säljer Triumph fyra Bonneville T100. T100 är den populäraste Bonneville-modellen och det finns nu fem moderna klassiker att välja mellan – Scrambler 900, Thruxton 900 och tre versioner av Bonneville i T100-form. 2007 gynnade 865cc-motorn från T100 också Bonneville med lägsta spec.
Bonneville Black och Bonneville T100 är de två första 2007-modellerna som Triumph släpper i år. Efter ökad efterfrågan från återförsäljarna beslutade Triumph att göra dem tillgängliga två månader före den planerade releasen. Alla Bonneville-modeller har nu en version av den 865 cc parallella tvillingmotorn från T100, som ersätter 790 cc-versionen i de mest grundläggande Bonneville-modellerna. T100, som namnet antyder, kan göra den häpnadsväckande hastigheten på 100 mph, den sanna ton. Bonneville var världens snabbaste motorcykel i slutet av sextiotalet och det är denna bild som Triumph har fräschat upp med T100. Bonneville ligger i Utah och många landhastighetsrekord har satts på dessa s altslätter.
2007 blinkar ingen med ett ögonlock i 100 mph och det är det klassiska snygga utseendet som säljer Hinckley Bonnie. T100 är en del av Triumphs ‘Modern classics’-sortiment som är designat för att locka både unga och gamla av olika anledningar. Bonneville T100 är en snygg maskin med stänkskydd i målat stål, massor av krom, kissskyttar och handmålad bränsletank.
Sitthöjden är 30,5 tum styret är placerat så att sittställningen är upprätt och bekväm. Torrvikten är påstådda 452 pund, men T100 känns inte för tung, snarare solid. Det klassiska dubbelsätet är förvånansvärt bekvämt och inte mycket lockar mig att åka '07 Bonnie som en superbike. Styret är smalare än en cruiser och fotpinnarna högre. Men 30 års utveckling har gjort Bonneville till ett rent nostalgiskt val för köparen som minns sextiotalet. Med nya och trendiga "sixty8"-tillbehör riktar sig Triumph också till yngre köpare, särskilt de som bor i en stad. Bonneville verkar locka till sig samma sorts människor som gillar hur en Vespa- och VW-buss från sextiotalet ser ut.
Stålrör håller allt på plats i kurvorna och Bonneville känns mycket mer som en förares cykel än någon klassisk kryssare. När jag tittar ner på instrumenten märker jag att det även finns en varvräknare bredvid hastighetsmätaren. Det låter mig analysera vad jag redan har förstått – motorn ger mjuk acceleration genom hela varvtalsområdet, men över 6 000 rpm finns det lite extra att vinna. Max effekt är 67 hk vid 7 200 rpm, men efter max vridmoment vid 6 000 rpm låter den mjuka leveransen dig växla upp och uppnå nästan samma sak som att varva motorn ur.
Motorn surrar tyst som en såmaskin och det är svårt att erkänna, men jag saknar lite mer ljud och karaktär från 865cc-parallellen med standardrör. Efter att ha provat en Thruxton 900 med högljudda rör rygg mot rygg med T100 vet jag nu vad som saknades. Triumph säger att T100 ska låta likadant som Thruxton 900 med ersättningsavgaserna.
Motorn har dubbla eluppvärmda förgasare. Dagens förgasare är dyrare än bränsleinsprutning och Triumph har varit tvungen att gå långt för att göra den förgasardrivna klassikerserien tillräckligt ren för den första etappen av Euro 3 (emissionsnormer). Det innebär att man bränner bort oförbränt bränsle innan det når atmosfären utanför motorn. Triumph har lagt till en luftinsprutningsenhet nära tändstiftet för att uppnå detta. Som en direkt orsak förloras 1bhp på väg mellan Keihin-förgasarna och bakhjulet. Luftinsprutningssatsen räddar knappt 2007 års modeller, men redan 2008 måste Triumph byta bränsle igen. Då kan bara bränsleinsprutning rädda den moderna klassikerserien.
Bonneville T100 har den klassiska 360-graders skjutordningen. Den enda Bonnie-klassikern som skiljer sig från den konfigurationen är Scrambler, med sin 270-graders skjutordning. Motorn håller 3 900 rpm när den körs i 63 mph på femte växeln. Den femväxlade växellådan känns mjukare än växellådorna som jag är van vid på trippelmodellerna och det hörs knappt några "klink"-ljud när man växlar upp.
En gång i tiden, under senare hälften av 1960-talet, var 100mph lika med 186mph idag. 2007 års T100 når ton utan ansträngning. Även när man tryckte på högsta växeln flera mil kunde man knappast motivera att ge T100 det nya namnet T110 när man tittar på hastighetsmätaren. Nuförtiden är det inte särskilt PC att använda topphastighet som ett försäljningsargument, men Suzuki Hayabusa skulle ha varit T186 efter den gamla Triumph-terminologin. Det finns knappt några vibrationer alls från den parallella tvillingmotorn och speglarna håller sig klara i alla lägen. Den nedre delen är bra, men accelerationen kämpar för att imponera. Det finns få överraskningar, vilket passar om du gillar ett förutsägbart liv på två hjul.
Bromsarna är tvådelade på en 310 mm skiva fram och en kraftfull 255 mm skiva med tvådelad bromsok bak. Jag säger kraftfull eftersom jag tyckte att det var för lätt att låsa bakhjulet på T100. När man körde Thruxton 900 strax efter T100 var det annorlunda på den avdelningen eftersom chansen att låsa bakhjulet var mindre. Med moderna Metzeler Z2-däck kan bromskrafterna koncentreras till framhjulet, med fördelar som att kunna stanna snabbare. Metzeler-däcken sitter på ekerhjul, 19-tums fram och 17-tums bak med ett 130/80-däck.
Fjädringen är lagom stadig och bra kvalitet med 41mm gaffel och dubbla dämpare bak som kan justeras för förspänning. Stabiliteten i kurvorna är god och förutsägbar. Svingarmen är också gjord av stål och bidrar till den stabila känslan.
En stor del av hela Bonneville-upplevelsen är att stirra på maskinen hemma i garaget före och efter en åktur. De polerade motorkåporna är större än den genomsnittliga spegeln i ditt hem och ytan ser lättare att polera ut snarare än mängder av små detaljer i krom. Kedjan sitter på höger sida och för att testa hur långt nostalgin räcker slog jag ett finger mot kedjeskyddet för att verifiera att det är av metall snarare än billig plast. Den kromade strålkastaren är stor och ger tillräckligt med ljus när det är mörkt. Med lite WD-40 hade jag kunnat använda rattlåset som är skilt från tändningen på höger sida av styrhuvudet.
Triumph kallar utbudet av moderna Bonnies Modern Classics och det finns fem olika modeller.
Bonneville Black: Den billigaste och mest grundläggande versionen av Bonneville och som namnet antyder är den helsvart. Borde passa dig om du inte är sugen på för mycket krom och klarar dig utan varvräknare. Nytt för 2007: 865cc motor (samma som T100). Svartlackerad motor och polerade motorkåpor samt justerbar kopplingsspak.
Bonneville: Samma som Bonneville Black, men med fler färg alternativ.
Bonneville T100: Toppmodellen Bonneville med 865cc motor, polerade motorkåpor, hastighetsmätare och varvräknare samt handmålad bensintank i två toner.
Scrambler 900: Retro offroadmodell med traildäck och högt avgas. Motorn har en 270-graders skjutordning snarare än 360 på de andra Bonneville-modellerna. Motorn har påstådda 54 hk. Steve McQueen skulle ha v alt detta.
Thruxton 900: Den mest kraftfulla Bonneville med sportcykelhantering och sittställning. Den ger 70 hk med en rutig rand på bensintanken.
| Highs: | Suckar: | |
|
|
